I väntans tider
Jag måste säga att det är så frustrerande när man bestämt en tid med någon, att träffas, umgås whatever och sedan då när man hör av sig så får man inget svar.
Oerhört irriterande.
Man vill ju inte heller ligga på och vara den jobbiga personen som lämnar 43 missade samtal på den andres mobil. Nej nej. Men ändå. Irriterande!
Jag överaskade iallafall Jesper idag med middag när han kom hem och så hade vi lite mys. Vi åt för första gången vid köksbordet med tända ljus. Kändes konstigt men ska deffenitivt införas. Vi sitter ju alltid vid Tv:n.
Varför gör vi det egentligen?
Just det ja! Vi är rädda för att vi inte ska ha något att prata om och inse hur FEL vi är för varandra och avsluta måltiden med ett "Eh du, det här funkar inte.. fin tid vi hade tillsammans men dags att gå vidare"
Nej inte riktigt kanske. Jag tror både Jesper och jag gillar egen tid även fast vi är tillsammans. Så när vi äter mat så äter vi mat.
Mat+prata? Har aldrig varit min grej tror jag. Kommer ihåg när jag bodde hemma och jag fick höra många gånger under måltiden att jag var tvungen att SAKTA ner, för att jag åt så snabbt. Man kunde ju undra om jag njöt av maten, om jag inte ätit på en vecka eller om jag helt enkelt inte ville prata och okuperade min mun med mat nonstop för att sedan ursäkta mig från bordet för att gå och titta på tv.
Ah.. vad vore livet utan tv
Oerhört irriterande.
Man vill ju inte heller ligga på och vara den jobbiga personen som lämnar 43 missade samtal på den andres mobil. Nej nej. Men ändå. Irriterande!
Jag överaskade iallafall Jesper idag med middag när han kom hem och så hade vi lite mys. Vi åt för första gången vid köksbordet med tända ljus. Kändes konstigt men ska deffenitivt införas. Vi sitter ju alltid vid Tv:n.
Varför gör vi det egentligen?
Just det ja! Vi är rädda för att vi inte ska ha något att prata om och inse hur FEL vi är för varandra och avsluta måltiden med ett "Eh du, det här funkar inte.. fin tid vi hade tillsammans men dags att gå vidare"
Nej inte riktigt kanske. Jag tror både Jesper och jag gillar egen tid även fast vi är tillsammans. Så när vi äter mat så äter vi mat.
Mat+prata? Har aldrig varit min grej tror jag. Kommer ihåg när jag bodde hemma och jag fick höra många gånger under måltiden att jag var tvungen att SAKTA ner, för att jag åt så snabbt. Man kunde ju undra om jag njöt av maten, om jag inte ätit på en vecka eller om jag helt enkelt inte ville prata och okuperade min mun med mat nonstop för att sedan ursäkta mig från bordet för att gå och titta på tv.
Ah.. vad vore livet utan tv
Kommentarer
Trackback