Babelibubbla

Någonstans så gör det så ont i mig att se människor, människor som inte har någon förståelse för andras mående och som bara tänker "Jag jag jag".
Jag har alltid tyckt att en börda jag har är att när någon mår dåligt som jag håller kär, som jag bryr mig om så brukar jag reagera på ett sätt som jag trott inte varit bra för mig. Då jag kännt att det inte är bra att blanda sig in i andras känslor och att det är väldigt viktigt att tänka på sig själv och hålla sig själv i Fokus.

Jag har reagerat på ett sätt där jag oftast får ont i magen. Jag reagerar på ett sätt där jag går i försvar diekt och en massa tankar börjar strömma igenom mitt huvud "Hur ska JAG göra för att få den här personen att må bra?" Jag tar mig liksom ann en uppgift att agera problemlösare.
Jag kan gå och älta och tänka på den andra personen problem i dagar och glömma bort mina egna.

Jag har dock kommit på att det här kanske är något jag borde uppskatta mer? Att jag kan känna med andra och faktiskt förstå och tänka mig in i andra personers situationer?
Empati.

Empati är något som väldigt många saknar då man har läst alldeles för många böcker, sätt för många tv program där man säger att man ska "Tänka på sig själv" Att man ska "Sätta sig själv o fokus"
Och fine! Jag kan köpa det! För att kunna bry sig om andra, älska andra, fungera med andra.. måste man göra allt det där med sig själv först. Men mänskligheten har tagit ett steg längre och blivit en bunt egoister! Och det är där det blivit fel, det är där alla gärningar helt plötsligt blir själviska och till "Egen vinning"
Man har blandat ihop det här med empati/sympati och att ta hand om sig själv.
Nu för tiden så gör folk goda gärningar för att själv må bra. det är bara det att om man gör det på det sättet så händer det mer än ofta att man sårar någon annan på vägen. Att tänka på andra betyder inte att du ska leka fredsmäklare mellan ett par eller två bästa kompisar, det betyder inte heller att du ska måla upp en hel plan för hur någon bör leva sitt liv för att må bättre osv.
det handlar inte om att LÄGGA SIG I!
Det handlar om att göra något för någon annan som man vet kommer gynna den här personen så mycket.. att det inte gör något om man själv mår lite dåligt av det. Att uppoffra saker som kanske inte är så viktiga.. att göra något för någon annan med risk att förlora något själv utan att skylta med det sen

"Men jag köpte ju dig ett hus, nu ska du vara mig tacksamm för alltid!"

Nu är inte jag det perfekta exemplet på en människa med empati och förståelse för andra människor.
Men jag tycker ändå att det är en egenskap som är bra hos mig och som många saknar.

Kanske borde jag bli mer egoistisk för att må bättre?
Men jag tror jag skulle må sämre om jag bara tog mig själv först hela tiden.

Så då är frågan, är jag i slutändan egoistisk iallafall?


/A