Babelibubbla

Jag vill se min jobbsituation som att kämpa lite, synas, höras, erbjuda...
Hade det inte varit för att jag är där ute, ringer, frågar, kommer med lösningar så hade jag inte haft så mycket jobb som jag har. Jag har inte mer än någon annan egentligen, det finns folk som jobbar varje dag, 7 dagar i veckan dygnet runt.. i stort sätt, och dessa människor ser jag varken ner eller upp till.. Alla har sina själ till att leva de liv dom lever.. kanske vill dom bort från verkligheten?
Men iallafall, jobb.. det har jag, visst händer det att jag jobbar över 100% i månaden, men jag tycker bara att det är skönt för jag fungerar inte så att jag låter jobbet ta död på mig, jag låter mig själv ha tid att göra annat också. Jag har mitt band, mina dagar då jag festar och kvalité tid med vänner och Pojkvän.
Ändå så blir jag rädd för mig själv när jag stannar upp och tänker på att jag inte har haft någon form av semester på tre år.
Jag är nästan lite rädd för vilka tankar eller kännslor som kommer att dyka upp nu när jag ska vara ledig i en hel vecka. Kanske har jag "lyckats" Undangömt en massa skit under dessa tre år genom att bara jobba och underhålla mig med stressfaktorer?

Vi får se...
Trots det så ser jag fram emot det, det ska bli så förbaskat skönt !

I Helgen blir det jobb, men på fredags ska jag vare sig världen vill eller inte hinna förbi en sväng till Marlene som Har inflyttningsfest! Jag har hört Elina skryta så mycket om hur hon skulle kunna bo där och hur mycket hon trivs att jag måste få se miraklet !


Snart slutar jag jobbet, och då jävlar blir det Raj raj! Höhö, nej vars vad vet jag..
Komma i säng tidigt kanske eftersom jag börjar 07.00 i morgon och slutar 21.00.
Jävla monsterpass alltså! Men det går!




I CAN DO IT, and so can you