Babelibubbla

Hur ofta skyller man i från sig egentligen?
Ta eget ansvar heter det, tänk själv.
Men att tänka själv, speciellt när tanken är ny är svårt då man aldrig tänkt sig att ha en tanken och därför aldrig haft överhuvudtaget själva förspelet till tanken.
Det är därför man alltid söker efter en hjälp på traven. Eller kanske någon med nyckel att låsa upp den stängda porten som blockerar en stömbana av tankar att swicha förbi i fart och lärdom.


En Naken kropp, bruna underkläder. Jag tänker på en gorilla och tanken utvecklas till Tarzan och varför blev det så? Jo för alldeles för mycket socker poppade upp och skapade svullnad i det som annars brukar vara platt.
titta ner och se något gravidlikt. Men som är långt ifrån fettma eller ett barn.
Vad något så gott kan göra är ofattbart men ändå rätt så förståeligt utifrån allt det vi vet och alla svar vi har till allt.
Saker är som dom är.
Allt jag skriver är en gemförelse till det riktiga, verkliga.

Jag vet att jag känner för mycket och tänker för mycket. När jag släppt in en människa. Låt oss säga att det räcker med ett äkta Hej, hur mår du. Då är det kört för mig. Att använda raderar knappen på dessa individer som faktiskt sätt men om så för en liten stund och sedan glömt mig lika snabbt är nära inpå omöjligt.
Vilket leder till en hög av Känslor, behov, bekräftelse som jag själv behöver få och har svårt att ge.

Finns det någon som kommer stå ut, som kommer orka och stå kvar efter allting har blottats?
Det är svårt att se någon verklighet i den bilden.
Mitt svar är nej. Trots det kan jag ha fel.
nej är inte ett ja, men ett nej är nära ett kanske och kanske ligger mellan Ja och nej.
Se att jag skriver Ja med stor bokstav och nej med litet. Omedvetet gjorde jag det.
Konstigt.


Just det en sista sak. Ta mig för den jag är ! Aight.