Babelibubbla

"det finns dom som låter bra när dom sjunger i mikrofon, men du behöver ingen mikrofon för att låta bra"
"jag har inte riktigt vågat fråga, men skulle du vilja sjunga på min dotters bröllop?"
"vi har bytt ägare i den här videoaffären så du kan glömma din skuld, börja om på nytt"
"det finns förmodligen jobb till dig i helgen också"


Ibland är livet sådär överdrivet bra och allt som är dåligt eller mindre bra glömms bort om så bara för en liten stund, för en stund iallafall. Då känns allting magiskt och att tänka på framtiden med ångestliknande känslor känns inte relevant för det är då man lever för nuet.
Det är då allting blir så uppenbart, allting bra. Det är så man ser alla sina vänner, man ser dom där få som lyser starkare än dom andra som bara finns där till vardags, som skickar iväg ett sms någon gång som frågar om man vill vara ett fest sällskap eller som helt enkelt ser än som en reserv.
Usch vad jag hatar det ordet, det ordet och innebörden är så grym.
Att vara någons reserv.. som en matrest att spara ifall man blir hungrig senare på kvällen.
Nej tack. Ta mig här och nu om inte nu inte alls.

jag vet att blommor, pressenter eller chokladaskar inte direkt är mitt naturliga sätt att säga tack för att ni finns. Men när det väl kommer till kritan.. när den  där krisen uppkommer. Då finns jag där, precis så som ni finns här för mig då, ibland, igår kanske i morgon.
Ni är mina vänner och jag Älskar er. Familj och vänner