Babelibubbla

Är det inte rätt så komiskt hur ens liv på ett ögonblick bara kan ta en vändning. En stor vändning också. Saker som händer som man aldrig för sitt liv ens tänkt tanken om. Enkla saker, stora saker, små.
Det är då man känner att man lever.


Har kommit på mig själv att jag väldigt ofta försöker skriva eller prata på ett väldigt eget sätt, men har märkt att det bara blir en massa krångel att försöka vara speciell när man redan är speciell.
Jag är den jag är liksom, och om jag får för mig att skriva en jävla massa "typ" och "asså" så ska inte det vara hela mallen för vem jag är. Eller hur?
Pratar jag okorrekt, stavar fel, utalar fel så ska inte det heller dömma hela mig. Jag är för fan Människa och har väl rätt att ha fel och brister. Ja, fel och brister man kan lära sig och förbättra sig på. Men min högsta prioritet i livet är inte att göra allting rätt.
Bara jag lever rätt, rätt för mig så räcker det.


Nu står jag med båda fötterna på en vanlig Söndag. Men som kanske inte är så vanlig trotsallt. Det är mycket som rör sig uppe i mitt huvud, som en tornadoo *Swooosh*
Jag är tokig säger dom, jag är galen och jag är en "nemen angelica dåå".
I like it.

Livet det går braa nu . . Kompis det går bra nu.