Babelibubbla

Kl är 02.12

Jag kan inte sova, eller snarare jag vill inte Sova.
Det känns inte tryggt för mig att lägga mig i en skön säng, sluta mina ögon med hopp i själen om en säker morgondag.
När Jag så väl vet att samma känsla kommer vara kvar.
Jag hatar det här med mig, hur jag har förmågan att förstora upp så små "ovärderliga" saker till något så kopiöst som framkallar det här magonten.
Jag har en vulkan i min mage. På mitt hjärta står en babianHora och Sparkar.
Mina suckar är så tunga och man kan tycka att dom är till för att lätta på trycket lite men istället så känns det bra i 2 sekunder, och sedan blir det istället en upptrappning av hela känslan. Så istället för en "suck, allting bra igen" så blir det en "suck, LURAD.. still the same"

Dom säger att jag tänker för mycket.
jag säger "Angelica tänk inte så mycket"
Angelica säger "Knulla dig själv bakifrån och våldta din dumma idé. För det går inte!"

När jag var liten, hade inte jag den blekaste aning om att Tankar kunde rinna ner i magen och fastna där.
Jag är stor nu, och vet det.
Måste jag bli gammal och skrutig innan jag får veta hur man fiskar upp dom där tankarna och ger dom till fiskarna i havet?