det finns gränser

Jag blir tokig. Tokig är rätt ord.
TA BORT TANKARNA!
Låt mig bli "normal".
Föddas om på nytt, ett rent oskyldigt barn.
Nya minne, nya regler.
Se om allt med andra Ögon
Inte med dom förgiftade Linserna som bränds fast.
Skrapa bort känslan av Ångest och ge mig fjärilar istället.
En djup suck, en djup suck till.
Dunk dunk vad hårt det slår
Ont är ordet. Ont


Hur länge ska det behöva vara såhär? Jag hoppas hela tiden "på bättre tider".
Det är hoppet som får mig att orka allting
Allting = Livet.
Livet är inte så som jag trodde det skulle bli och det verkar heller inte bli som jag vill att det ska bli.
Ett nej är ett nej. Om jag så starkt kan förmedla det ordet utåt varför kan jag inte få mig själv att lyssna.. På mig själv.

SLUTA! Stopp! nej nej nej

1 2 3 4 5 - 7 8 9
10
11
12
13
14
15
 -
17
18
19
20

OCH SÅ VIDARE.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0