Babelibubbla

Vad ser ni, systrar, vad ser ni säg?

Tänker ni inom er, när ni tittar på mej:

"en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

osäker om vanor, med frånvarande blick,

som spillet ut maten & inte ger svar,

när ni muttrar om henne som aldrig blir klar,

som inte ser ut att märka vad ni gör,

& ständigt tappar käppen & inte ser sig för,

som viljelöst låter er göra som ni vill,

med matning & tvättning & allt som hör till"

Är det så ni ser mig, & tänker om mej säg?

Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mej.

Jag ska tala om vem jag är som sitter här så still,

Som gör vad ni ber mej & äter när ni vill.

Jag är ett tio års barn med far & mor,

Som älskar mej, min syster & min bror.

En sextonårs flicka, smäcker & grann,

Med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo. Mitt hjärta slår volt,

Vid minnen av löften jag givit & hållt.

Vid tjugofem, ännu har jag egna små,

Som behöver mig i hemmets lugna vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort,

& hjälper varandra i smått & i stort.

Vid fyrtio är de alla vuxna & alla flyger ut,

Men maken är kvar, & glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn & fyller vår dag,

Åter har vi småttingar, min älskade & jag.

Mörka dagar faller över mig, min älskade är död,

Jag går mot en framtid i ensamhet & nöd.

De mina har nog med sitt,

Men minnet av åren & kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal & krokig,

Får en att verka tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

Som sett krafter tyna & charmen försvinna.

Men inuti denna gamla bor ännu en ung flicka.

Då & då uppfylls mitt med forna hjärta,

Jag minns med glädje, jag minns med smärta,

& jag älskar  & lever om livet på nytt,

jag tänker på åren, de alltför få som flytt,

& accepterar kalla fakta att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej,