Babelibubbla

Jag blir arg, riktigt jävla förbannad om jag får utrycka mig grovt.
Saken är den att... ja just det ja "saken är den att" ett utryck jag ofta använder mej av?
Varför kan jag inte bara prata och skriva av mig utan att försöka formulera mig fint och "smart"?
Där är en av alla saker som jag stör mig på.
Men till själva huvudproblemet:

MITT LIV ÄR BRA - utifrån den "normala" synvinkeln. Den synvinkeln som säger att sålänge man har ett jobb, bra vänner, hyffsat bra med pengar, en egen lägenhet, ett bra socialt liv där det händer väldigt mycket och olika varierande saker ofta, ett utseende som INTE skrämer folk m.m Så ska man ligga under rubriken "Lycklig".
men trots att jag har allt det här.. så måste min hjärna ändå gå i varv, springa maraton runt alla bra saker och ta en drick paus vid dom negativa delarna.
Mitt i den lyckligaste stunden så kan jag helt plötsligt stanna upp och få som en slags värme över hela kroppen i en kombination med en massa konstiga tankar som bubblar upp och som orsakar en lätt ryckning som jag skäms för.


I teori så mår jag bra men i praktik så är det något som är riktigt fel.




Fy fan säger jag bara.
Jag hatar mig själv ibland riktigt mycket.
Bortskämd, självisk, egoistisk idiot är jag.

Jag jag jag jag jag jag jag.