Babelibubbla

När jag jobbar.. kväll. Så kan jag känna att jag bara går hem och lägger mig. Jag vill inte att det ska vara så.
Jobba, äta, skita, sova.
Därför brukar jag alltid räkna.. Slutar jag Nio är jag hemma 10 över.. då hinner jag göra saker som att titta på tv, sitta vid datorn och kanske städa lite.
Går jag och lägger mig kl 22.00 så får jag sova 8 timmar exakt om jag börjar kl 07.00 dagen efter.
Kl 22.00 för mig är för tidigt, speciellt när så mycket annat lockar.. förutom sängen (hur trött jag än är).
Det blir som en slags mild tvångstanke "jag måste göra någonting".
Därför tänker jag att om jag lägger mig kl 23.00 får jag vara uppe lite till och då får jag ändå 7 timmars sömn, vilket jag lätt klarar mig på.
Ibland kan jag lyxa till det och tänka att.. sålänge jag får 6 timmars sömn så är det inte Hysteri.
Väldigt sällan kan 5 timmar vara "OKEJ" Men så FORT det går under 5 timmar, då får jag panik.

Med andra ord,

Inte mer än 8 timmar det är för mycket (om jag ska jobba dagen efter villsäga, är jag ledig kvittar det)
8 timmar är perfekt.
7 timmar är sneppet under perfekt (alltså helt bra)
6 timmar det går ann
5 timmar "Jag överlever"
4 timmar - Kill me.

Kom hem 10 över nio idag. har hunnit städa hela garderoben och städat upp hela lägenheten. Så på ytan ser det fint ut.. men jag kanske borde dra med damsugaren...*suck*
MEN, nu ska jag sova. Med GOTT samvete!
Och eftersom jag börjar kl 08.00 i morgon så får jag mina 8 timmars sömn. PERFEKT.